Mr Bergstrom

Hej då y'all !

2007-05-20T06:48:00.000-07:00

This is it.

Min tid i USA har kommit till sitt slut. Detta meddelande författas på ett hotel i New Jersey, tre minuter ifrån flygplatsen Newark. Sista veckan jag har spenderat med min mamma och min syster i New York vilket har varit riktigt roligt.

Besöket i New York har fungerat som ännu ett bevis på hur stort och annourlunda detta land är. Skillnanderna mellan storstäderna i norr och södern är otroliga, då alltifrån attityder till sättet man lever på skiljer sig radikalt. Det känns tråkigt att åka hem då det finns många mer ställen i USA som jag vill se och uppleva, men jag är säker på att jag kommer att återvända till the land of the free!

Det ska samtidigt bli roligt att komma hem till kompisar och familj, samt till ett land som inte kräver att man har bil.

Tack alla som kommenterat och läst, det har varit jätteroligt att läsa alla inlägg!

Vi ses snart igen,
Mr Bergstrom

Aspen - Barer och snöbollskastare

2007-04-08T15:08:00.000-07:00

Ödet ville sig att vår ankomst till Aspen
skulle sammanfalla med den heliga
högtiden Saint Patricks Day.
Vi skrattade högt och gott åt detta i bilen.

”Hahahaha!” skrattade jag

”Hehehehe!!!” skrattade de andra tillbaka

Två timmar innan vi körde in på Aspen gator såg vi något oroväckande på högervägkant: Ett vattenland. Det var fullsmockat med små barn som tjoade och skrek medan de lekte i vattnet. Vi blickade mot bergen som var bruna med vita fläckar av snö som mer eller mindre krympte i våra ögon. Vi knöt våra nävar och körde vidare…hade vi blivit lurade?

Självklart inte. Detta är vad jag gillar med exklusiva orter som lever på repeat customers, de tjänar inget på att ljuga! Bergen var snöklädda, i alla fall de vi åkte på. Vi bodde i en stor lägenhet med ett litet kök, öppen spis, utomhus bubbelpool och bastu. Livet lekte och vi skrattade som att vi redan visste att skattetrycket i Sverige skulle trappas ner. Flaskor öppnades och tömdes och natten fortsatte ute på Aspens barer och torg. Jag börjar med att beskriva utelivet och återkommer till skidåkningen senare.

Hur var utelivet? Aspens barer och restauranger är generöst utspridda runt de fyra fem kvarter som utgör downtown. Under veckan hann vi med att gå på de flesta hippa inneställena, fått gå före i kön, inte se några kändisar, träffa några Norrmän (bland annat koncernchefen för ett svenskt stort modeföretag! Inga bestående kontakter knöts dock.) Vi noterade dock att de flesta som var ute var betydligt äldre och antalet ungdomar, eller universitetsstudenter om ni så vill, var kraftigt limiterat. Förfesterna skedde i bubbelpoolen och bastun, ofta ackompanjerade av taffliga försök till egna sånger, då CD skivorna med bland annat Lars Winnerbäck försvann spårlöst. Undertecknad blev genast beskylld att ha gömt dem vilket kan ha stämt.

Dock inträffade det en serie incidenter som väckte gruppens vrede. En kväll när vi intet ont anande njöt av bubbelpoolen hände något högst otrevligt. En snöprojektil, troligtvis i form av en boll, slungades från okänd position in i vår pool och likt en kula penetrerade den vår illusion av säkerhet. Jag tänkte genast på hur orättvis den amerikanska konstitutionen är som kräver ett social security number för att man ska få bära vapen. Vi tog dock den första attacken som ett ”galet skämt” från några ”skojare”. Vi hade fel…väldigt fel.

Fem minuter senare kom den andra sadistiska attacken, dock hade snön utbytts mot snöblandad is vilket förvandlande det som skulle ha passerat som ett dåligt skämt till ett direkt hot. Vi var under attack. Jag och Kristofer axlade rollen som gruppens beskyddare och gav oss ut på manhunt. Mer is kastas ner i poolen. Samtidigt inne i lägenheten kontaktas myndigheterna som noterar händelsen. Utanför lurpassar jag och Kristofer och letar efter hotbilder. Vi ser dem överallt, barn som springer omkring, par som spatserar. Alla är misstänkta. Efter några minuter kör en röd bil förbi, tutar och kastar snö mot vårt kära lägenhetshotell. De ser oss och kör iväg. Hotet är neutraliserat.

I nästa uppdatering behandlar jag skidåkningen. Håll till godo.

/Mr Bergstrom

Spring Break 2007

2007-04-03T16:32:00.000-07:00

Som ni säkert känner till firar vi amerikanska studenter våren genom att dedicera en hel vecka av festiviteter till årstidens ära. Amerikanska under-21’s reser till Mexico eller Texas och konsumerar alkohol tills de inte kan stå på benen längre. Då detta sker faller de ihop och vaknar dagen efter med sjukdomar och stora chanser för graviditet. Det var nära ögat kära läsare att Mr Bergstrom tvingades med på en av dessa resor, för att dokumentera dekadansen och förhoppningsvis kränga undermåliga aktieanalyser till fulla ungdomar.

(Bilden ovanför föreställer ett fängelse. Vi såg två stycken på vår resa, men det var bara folk ute på gården på det enda.)

Det var en idiotisk ide. När de andra (fransoser, spanjorer och andra ”européer”) pratade sig lyriska om ständer och tequilarace till gryningen kände jag en brinnande avsmak. Jag misstänkte också att ingen vill prata P/E tal och rörelseresultat efter 19 starköl. Än mindre betala mig för detta. Men vad hade vi för alternativ? Jamaica nämndes frekvent men det fick mig att tänka på galna rastafaris som injicerar knark i aorta när man vänder ryggen till.

(Bilden högst upp föreställer ett övergivet gruvtag. Bilden nedan föreställer en hårding som röker cigarr)

Dagen innan en potentiell helvetesresa bokas upptäcker vi dock att det finns en ”luxurious condominium” i Aspen som vi faktiskt har råd att hyra. Det kändes direkt rätt. Underbar skidåkning på dagarna och kvällarnas spenderas på stadens krogar med Jack Nicholson och Maria Carey.

Hur gick det? Häng med på resan kära läsare!

Resan tar vid på fredagens morgon. Före soluppgången samlas vi kring bilen som ska ta oss cirka 320 mil tur och retur. Jag får flashbacks från Thanksgivingresan där vi blev strandsatta mitt i ingenstans. Jag slappar mig ansiktet och skriker ”Everything is possible!!!” och sätter mig i bilen. Där sitter redan två andra personer vilket gör det trångt. De säger att jag ska sitta i mitten och jag följer deras instruktioner. Jag sitter i mitten. Mitt huvud är mellan mina knän och jag känner hur blodtillförlsen stryps på ett flertal ställen i kroppen. Jag skriker och skriker och det slutar med att jag inte behöver sitta i mitten något mer.

Målet för dagen är Colorado Springs, uppenbarligen känt som Dr Quinn hemort. På vägen dit glider i igenom några av de ödsligaste ställena i USA, om man inte räknar med alla trailerparks, fängelser och skrotupplag.

Väl framme i Colorado Springs besöker vi "Garden of Gods" där höjdpunkten var ett par pussandens kameler.

(En kamel kan dricka mer än 100 liter vid ett och samma tillfälle!)

(Här stå vi på rad och begrundar Garden of Gods.
Den skarptögde ser pussandes kamler i bakgrunden.)

(Snart ska vi äta middag!)

Men Mr Bergstrom, när får vi höra om festerna med kändisar, polisanmälningarna och alla superrika och trendiga människor? Läs den vidrigt spännande uppdateringen snart!

Helgen har börjat!

2007-02-15T16:00:00.000-08:00

Min japanska rumskamrat och jag diskuterade vår samtid och vardag här om dagen. Det regnade ute och han sa att om detta var China så hade det varit fullt med folk ute på gatorna och torgen för att duscha i modernaturs våta droppar. Jag vänder mig om och möts av ryssens flackande blick. Han frågar om han får ställa in min stekpanna i ugnen. Detta är min vardag mina vänner.

Men, det är en vardag jag värdesätter högt, då dagarna är få till jag återvänder till moderlandet. Vad har jag lärt mig? Vilken typ av kunskap kan jag ta med mig? Jo, jag tänker lämna Sverige och flytta till the land of the free and home of the brave! Bittert kan jag konstatera att detta är möjligheternas land för en företagsvän som mig.

Jag läser en caseklass som är otroligt rolig, första lektionen förklarade läraren hur viktigt det var med entreprenörskap och att girighet är det som gör att vi utvecklas och söker nya möjligheter.

Jag söker efter MBA program i USA på internet och öppnar en bud light. Den smakar vatten.
En vacker stund i ett vackert land.

/Mr Bergstrom

Rapport från lägenheten

2007-02-02T16:36:00.000-08:00

(Miss Russia 2006, dött lopp)

Som ersättare för den vidriga fransmannen (som jag tvingades dela toalett och vardagsrum med) har jag istället fått en ryss inskickad i min lägenhet Det är alltså: jag, Yazu och ryssen som bildar det var ni kallar vardagslivet här i Oklahoma.

Som tur är bor ryssen på Yazus sida och jag slipper såldes att dela toalett med någon, vilket har i praktiken inneburit att jag har expanderat mitt rum ut i "hallen" som connectar de två rummen och toaletten med vardagsrummet. Det ser väldigt trevligt ut och jag gillar det extra utrymmet.

Min ryska vän är dock något som en box med choklad, man vet inte riktigt vad den innehåller , men dock vet man att det finns någon vidrig liten bit där som man kommer att avsky.

När jag glad i hågen kommer hem från universitetet ser jag till min förvåning något som liknar en riskokare i köket. Jag tror först att Yazu köpt en ny, då fransmannen vansinneskokade ris i den gamla genom att placera hela riskokaren i ugnen. Men nej, detta är en "slow cooker" förklarar ryssen. Han berättar med skinande ansikte att det "bara" tar 6-8 timmar innan maten är klar i den. Nåväl, dagen efter känner jag en vidrig stank från köket och ser att "slow cookern" är i gång för fullt. Till min förvåning ligger det endast en brödbit i cookern. En redan färdiggräddad brödbit har av någon underlig anledning placerats i slow cookern. Jag känner på den. Brödbiten är hård som sten och stinker.

Mr Bergstrom

2007-01-15T07:18:00.000-08:00

Woho!

Jag kom med planet, som var det första som landat i Oklahoma på tre dagar!

Uppdatering kommer senare.

Spännande

2007-01-14T12:32:00.000-08:00

Jag kom precis tillbaka från en trevlig åktur med tåget som går mellan terminalerna. Det blev en liten utflykt till terminal A där jag dinnerade så lätt på McDonalds och konverserade med lite personal. De hänvisade mig till den otroligt långa kön för assistans. Jag skrattade och kastade mitt middagsskräp på dem.

Nu är det två timmar till nästa flyg ska göra ett försök. Nedräkningen har börjat!

2007-01-14T09:48:00.000-08:00

Flyg nummer två blev också inställt.

Jag går och ställer mig längst bak i kön.

Live från Denver

2007-01-14T08:59:00.000-08:00

Man oh man!

Mr Bergstrom livebloggar från Denver! Just nu är kön till customer service disken 100 meter lång. Tur att man en sweet layup med en skön stol och en snabb uppkoppling samt redan fixat allt. Bokade även hotell på Radisson innan alla andra gör det ifall jag måste stanna natten igen.

De kommande timmarna kommer jag:

1. Vänta på att mina flyg blir inställda ett efter ett (1 av 4 inställda).
2. Fundera på vad jag ska äta till lunch.

Ska även flanera flygplatsen och se vad man göra, känner mig riktig sugen på en skoputs eller varför inte ett besök till den lokala franska restaurangen?

Mr Bergstrom

ARLANDA - COPENHAGEN - CHICAGO - DENVER - ???

2007-01-14T04:05:00.000-08:00

Denverwhatnow?!?!?!?!

DAG ETT:

Lyssna, när jag under fredagen anlände till Chicago gled jag galant igenom visumkontrollen mot baggageupphämtningen. Efter några minuter vid det löpande bandet infann sig den familjära känslan av att ”shit min väska kommer inte och jag måste stressa till mitt flyg till Oklahoma”. Problem ett: baggaget kom inte, det var försenat mellan Sthlm-Cphgn, tror jag. Jag börjar springa mot min gate till Oklahoma city. Problem två: Planet är inställt pga en otrolig icestorm som plågar hela Usa. Jag försöker tvinga flygbolaget att betala mitt hotell, men det vägrar de pga att det är modernaturs fel. Min mobil piper och meddelar att batteriet håller på att dö. Jag har inget baggage eller mobil och ingenstans att sova. Bilder på Oliver Twist dyker upp i huvudet och jag förstår att jag måste göra något drastiskt för att överleva…

Precis innan jag tänker göra en räd mot några förvirrade pensionärer tar jag mitt förnuft tillfånga och bokar ett hotell.

DAG TVÅ:

Jag vaknar kollar och med flygbolaget. GREAT SUCCESS! Planen går som planerat. Jag sticker in till flygplatsen. Väntar…väntar…och alla plan till Oklahoma City är inställda. Alla rusar mot customer service så vi kan boka om. I kön blir jag kompis med en arkitekt från New York, som har pluggat på mitt universitet och ska hälsa på några kompisar. Vi tar tillsammans ett spontanbeslut att flyga till Dallas för att sedan åka tåg eller bil till Norman där universitetet ligger. Livet börjar kännas bättre. Planet blir inställt. Min vän åker hem till New York och jag bokar om mig till att flyga hem på söndag.

De enda flyg till Oklahoma går då via Denver. Jag blir kompis med en meteorolog i kön. Han säger att en isstorm kommer mot Chicago under söndagen och jag ställer mig stand by till Denver redan under lördagen. Samtidigt bokar en jag biljett till Kansas City för att sedan åka buss, men upptäcker bussarna är inställda. Well, tur att jag inte betalar. Jag skiter i Kansas och satsar allt på Denver. Jag får sista platsen och springer på, av misstag ger jag fel biljett (min denver-oklahoma) till killen vid gaten och frågar om jag kan byta med honom. Han skriker ”YOU HAVE TO MAKE A CHOICE, EITHER BOARD THE PLANE OR STAY HERE” jag skriker att han bara kan ge tillbaka biljetten han tog av mig 5 sekunder tidigare och ta den rätta. Han vägrar. Jag springer på. Jag landar. Jag bokar hotell. Det är 19 minus, jag har inget bagage och har inte rakat mig på tre dagar. På flygplatsen lyckad jag dock tigga till mig en påse innehållande ”rakhyvel”, rakkräm (som vaporiserades när den kom i kontakt med mitt ansikte) samt lite annat smått och gott.

Till middag går jag till den enda restaurangen i närheten av hotellet, ett mysigt truckerställe. Servitriserna är riktigt trevliga och tycker att jag har en cute accent. Haha, yes! Jag beställer in en monster cheeseburger and that’s that! Dock skojar en av servitriserna om att jag säkert inte gillar ett simpelt ställe som deras utan föredrar mer high end restuaranger. Självklart har hon rätt. Jag går hem och tittar på weather channel vilket är ett misstag för de behandlar väderet som att det vore ett krig och jag kan knappt somna när jag tänker på alla ”freak storms” och ”super extreme conditions”.

DAG TRE:

Klockan är snart 6 am på morgonen. Planen till Oklahoma har inte blivit inställda än. Jag gör ett försök och åker in till flygplatsen och ser vad som händer. Återkommer med en uppdatering senare som kommer att fokusera mer på vad som har hänt i mitt huvud under detta trauma.

Det överhängande problemet är dock att jag har tenta på onsdag och mina olästa böcker är i mitt bagage som är i Austin, Texas sist jag hörde.

/Mr Bergstrom

Arlanda

2007-01-12T02:24:00.000-08:00

Jag sitter på Arlanda och är hungrig. Av någon anledning blev jag rekommenderad att vara på flygplatsen fyra timmar innan avgång, vilket visade sig vara en bluff.

"Du slapp i alla fall köa" sa den trevliga expiditen i SAS-incheckningen och syftade på den smärtsamt tomma vänthallen. Jag hade lust att slänga min 40 kronors latte i ansiktet på henne men tyvärr hade jag redan druckit upp den.

Någon som är lite roligt är att jag glömde att lämna in en viktigt lapp när jag reste från USA till Sverige. Denna lapp är faststämplad i mitt pass och borde ha avlägsnats när jag lämnade USA. Lappen sitter kvar och pryds på baksidan med en liten fin text som meddelar att det kan komma att bli problem när jag ska återvända, vilket är idag. Spännande. Jag har redan ställt in mig på att landa i Chicago bara för att bli utvisad för all framtid.

MR BERGSTROM IS ROCKING THE AMERICAN SCHOOL SYSTEM AND DECIDES TO PUBLISH - NEVER SEEN BEFORE - PICTURES!

2006-12-15T07:13:00.000-08:00

Finals är over! Jag skrev de sista två tentorna igår, den ena var den svåraste tenta jag skrivit men den andra var ok!

Jag har även styrt upp vilka kurser jag ska läsa nästa termin, vilket inte var så lätt, då man var tvungen att skicka in massa applications och referenser till vissa av kurserna. Som tur är lyckades jag smoothtalka mig själv i den hetaste kursen nästa termin: STUDENT INVESTMENT FUND! Vi kommer att förvalta riktiga pengar! Kursen är så het så att man behöver inte ens köpa kurslitteratur, den är gratis! Hot shit!

Mer så kommer jag läsa:

Advanced business finance
Fixed income fund mangament (Han som håller kursen har varit typ riksbankschef i UK! Hot Shit!)
International finance theory
Student investment fund

Sammanfattningsvis har termin 1 här varit otroligt rolig och jag ser framemot att fortsätta en ytterligare termin. Amerikaner är trevliga, sociala och roliga. I love it!

Bild 1: Här sitter jag i vår bubbelpool i Las Vegas, 10 minuter senare går vi på champangefrukost och får unlimited champange. Life is good!

Bild 2: Jag och Kritofer flanerar Las Vegas strippen, checkin' out the crowd, chillin' relaxin' clubbin' eating McDonaldsn'. Observera min galna Las Vegas outfit: kavaj + sneakers! = madness!

Bild 3: Jag och Martina gick vilse i ett av de gigantiska hotellen. Till vår lycka hittar jag detta berg av julgransbollar. If this is wrong, I don't wanna be right!

Bild 4: Denna bild är riktigt suddig, men samtidigt som konturerna inte är tydliga har denna bild ett djup, en extra dimension om du så vill. Den representerar det mållösa men underbara irrandet mellan hotell och barer, i jakt på gratis drinkar och upplevelser. MrBergstrom pekar in i kameran och bjuder in dig till festen! ".

Bild 5: Här är vi på busstur mot Grand Canyon men med tillfälligt stopp vid Hoover dam, vilket inte var så imponernade. Felet med bussturen var att den stannade för länge vid saker som inte heter Crand Canyon samt att de skrev att man skulle få en ordentlig frukost vilket bestod av en (1) kaka. Som hämd lämnade jag 14 st tuggumin under mitt säte. Fools.
Bild 6: Jag och Mr K ler båda obesvärat när vi står och insuper/njuter av detta "underverk". Visste ni att man skulle få plats med hela kinas befolkning i Grand Cayon? Haha, jag skojade bara!
Bild 7: Här dubbelkollar jag om stenarna jag kastade ner i vredesmod (för frukosten) träffade åsnekaravanen. Viktor - Åsnekaravan : 1-0, Viktor- Parkförvaltningen: 0-1

Bild 8: Under dagarna tre låg Oklahoma under belägring av moder natur och de var få modiga som vågade sig ut i vansinnesvädret. Skolan stängdes och vi hade snöbollskrig. Idag, 15 dec är det 20 grader och sol igen. Självklart fick jag höra en miljon roliga varianter på skämtet "Haha, it's Sweden outside". Självklart svarade jag "Haha, this is not cold! This IS NOTHING!" Jag lurade faktiskt några amerikaner att min by (Boden) årligen blir attackerad av pingviner och mina föräldrar var nu fast i sitt hus med endast ett pumphagelgevär som skydd.

Bild 9: Jag och mina roomies, Tomas (Fr) och Yazu (Jp). Som ni ser har de inte utvecklat förmågan att ha ögonen öppna i en snöstorm.

Finals

2006-12-11T08:12:00.000-08:00

Hej!

Jag avvaktar med att uppdatera bloggen tills mina sista finals ar over, vilket blir torsdag!
Just nu ar det helt sinnessjukt mycket att plugga!

Nasta sondag kommer jag hem!

/Mr Bergstrom

Part 2 - the escape to Las vegas!

2006-11-28T11:59:00.000-08:00

När vi spatserar runt i Gallup i väntan på ett utlåtande från vår mekaniker börjar verkligheten krypa sig otäckt nära. Hur ska vi ta oss till Las Vegas utan bil? Vad kostar det att hyra en bil och köra dit? Hur mycket pengar är vi beredda att lägga på bilen? Alla dessa frågor hade förhållandevis rätt enkla svar. Att hyra bil och köra till Las Vegas skulle kosta ca 7000 kr vilket är dyrt. När vi hörde priset tittade vi på varandra och tänkte samma sak: Om bilen är trasig måste vi åka Greyhoundbuss till Las Vegas. Dessa bussar kryssar över USA, från stad till stad och stat till stat. Vad är problemet? Jo, att alla som vi pratat med sa att det finns tre typer av personer som åker Greyhoundbuss:

1) Personer som precis lämnat fängelset får gratis Greyhoundbiljetter vid frigivning

2) Personer som är mentalt störda.

3) Utbytesstudenter som inte har råd att hyra bil.

Efter några minuters överläggande förstod vi att en majoritet av människorna på bussen skulle tillhöra de första två kategorierna och vi skulle antagligen ensamma representera utbytesstudenterna. Vi konstaterade att bilen måste lagas!

Tillbaka i verkstaden får vi veta att bilen inte kan lagas om vi inte väntar fem dagar och betalar ca 15000 kronor. Trettio sekunder senare befinner jag mig i jaktaffären över gatan och håller en machete i handen. Ska jag åka buss ska jag kunna skydda mig själv! It’s the american way! Tråkigt nog blir jag övertalad att inte köpa en machete, för ”Hur konstiga människor kan det egentligen vara på bussen?”. Jävligt konstiga skulle det visa sig.

Vi säljer bilen till en used car salesman, vars fru sedan hjälper oss med Internet och att skjutsa oss till ”busshållplatsen”. Jag blir dock lite orolig när hon säger att hon har pratat med killen som säljer bussbiljetter och säger ”That guy was INCREDIBLE RUDE!”. Sådär ja! Sen blir vi skjutsade till ”busshållplatsen” som ligger lite utanför ”samhället” Gallup, New Mexico. (Här är en bild på oss hos bilhandlaren och hans snälla fru!)

Vi bestämmer oss att flyga hem från Vegas, då alternativet är åka buss i 30 timmar. Ett ytterligare dilemma är att vi inte vet om våra ID-kort från Oklahoma gäller som identifikation på flygplatsen. Flygbolaget sa nämligen att det inte räcker medan flygplatsen sa att det räcker.

”Busshållplatsen”, som hela tre bussar passerar per dygn, ligger idylliskt bredvid en övergiven lekplats och två allmänna toaletter som visade sig vara samhällets trading place för droger. Här måste vi vänta i fem timmar innan de öppnar och säljer oss biljetter och sedan några ytterligare timmar innan bussen kommer. Men vilket tur vi har, vi är inte ensamma på väntplatsen! Det sitter en trevlig dam där som frågar vart vi ska, ”Las Vegas baby!” tjoar jag och frågar henne samma sak. Hon tittar mig i ögonen och säger ”Jag ska hämnas min mammas död. Jag vet inte om jag är på rätt väg. Jag måste hitta frid. Vad ska jag göra?”. Vi tittar ner i marken och ignorerar henne. (Vi ringer även vårt hotell i Las Vegas och säger att vi kommer lite sent. Självklart hittar de inte vår reservation och vi måste ringa agencyn som vi bokade igenom, som i sin tur garanterar att allt ska vara fixat.)

Till slut kommer en kille och öppnar vänthallen där man kan köpa biljetter. Några intressanta iakttagelser: 1. Han tittar antingen rakt upp i taket eller rakt ner i golvet, ända gången man får ögonkontakt är när han slänger huvudet upp eller ner och hans ögon schvisar förbi. 2. Ibland slänger han ut vänsterarmen och håller den rakt bakåt. 3. När han räknar våra biljetter räknar han dem fyra gånger. 4. Först fick vi beskedet att det inte fanns platser på bussen, sen fanns det mest troligt några och slutligen var det 99% säkert att vi skulle få plats. Det otroliga med detta är att denna informationsström sker under loppet av två minuter och då han inte pratat med någon annan än oss. Som tur är hade gruppen med sig Mr Bergstrom, International Business Man, som skojar lite med galningen så att han smälter och blir trevlig. Sådär ja! Han låter oss till och med vänta i terminalen fast den är stängd.

Terminalen består av ett rum på 3 gånger 5 meter och tre stolar. Lokalen såg verkligen ut som ett rum från Silent Hill. Det finns även tillgång till toalett vilket attraherar en stadig ström av människor, de flesta luktar sprit och går konstigt. Men, tillslut lämnar vi den vidriga terminalen och ger oss ut på rastplatsen och in på bussen! Woohoo! Bussresan gick relativt bra, jag satt framför en kille som stirrade mig i ögonen varje gång jag vände mig om för att prata med Kristofer eller någon annan. Annars var det mest människor som hostade slem och hade mustach (bilden nere till höger är från terminalen, jag försöker se tuff ut, vilket såhär i retroperspektiv inte lyckades med).

Men till slut...

Vi är framme! Viva Las Vegas! Efter en kaotiskt taxiresa där föraren kör 160 km i timmen (vi ”förhandlade” fram ett fast pris, vilket visade sig vara 5 dollar dyrare än åka taxameter då han körde så snabbt.) anländer vi till hotellet där de (surprise surprise!) självklart inte hittar våran bokning.

Hur gick? Fick de sova på gatan? Var detta den sista strapatsen innan resan äntligen blev problemfri, eller var det början till ett nightmarish Las Vegas vistelse?

Roadtrip gone wild - part one

2006-11-24T18:12:00.000-08:00

Förra fredagen packade jag väskan och begav mig på vad ni kallar ”vägresa” och vad jag och mina amerikanska gelikar kallar roadtrip. Förväntningarna var skyhöga och adrenalinet pumpade när vi lämnade Norman, Oklahoma. Jag minns fortfarande hur jag vevade ner rutan och skrek ”See you later aligator” till ett gäng studenter. Vi hade så mycket framför oss! Las Vegas, vilket var vår första destination låg 182 svenska mil bort och tillsammans med vår detour till Los Angeles och omnejd skulle vi, tur och retur, avverka mer än 450 svenska mil!

Äventyret skulle vara i dagarna nio, men den klipske ser att detta inlägg sker någon dag för tidigt för att det skulle kunna vara sant. Något gick fel…väldigt fel…eller rätt…väldigt rätt…eller fel…det gick fel.

De första sex, sju timmarna går smärtfritt och vi flyger genom Oklahoma, genom Texas och vidare in i New Mexico. Ett av våra första stopp sker i ”samhället” McClean, som är en riktig hillbillystad. När vi kör in på en rastplats hör jag duelling banjos i bakhuvudet (Soundtrack: deliverance) och väntar bara på att någon ska chainsawa upp dörren för att sedan festa på min kropp.

Then the trouble starts....

Någonstans vid Texas/ New Mexico gränsen märket vi hur femman hoppar ut när man kör, vilket först gör oss livrädda med efter det har hänt några gånger känns det inte så farligt. Who gives a damn? We are on road trip baby! Den inställningen håller några timmar till vi av en ”slump” stannar i Gallup, New Mexico för toalettpaus. Nu märker vi att när bilen kör på växel; ett, två, tre eller fem låter det som att någon försöker mala sönder stål genom att gnida en bit mot en annan (Lustigt nog var det exakt vad som hände i vår växellåda.) och en ”pikant” lukt av elektrisk eld sprider sig genom bilen. Detta gör några av oss i bilen något konfunderande. Någon säger ”vi kör på för fan” medan andra säger ”vi kommer att stanna ute i öknen och dö”. Tillslut når vi konsensus och tar in på ett hotell och bestämmer oss för att ta bilen till en verkstad dagen efter. Hotellet är fint och de hjälper oss att ta reda på några verkstäder. Dagen efter äter vi frukost. Jag äter en, två och tre bagles med cream cheese. Sedan kör vi med vår trasiga bil till två verkstäder som är stängda och sen en till en som är öppen. Helt otroligt hur snälla amerikanerna är, de flesta vi träffade och frågade om hjälp började ringa runt och se vad som var öppet.

Medan mekanikern tittar på vår bil går vi runt i Gallup, vilket visar sig vara Indian Capital of the world! Det förklarade varför alla såg ut som indianer och inte skrattade när jag spexade och sa ”Ugh!” istället för hej. Torrbollar!

Vad hände med bilen? Hur tog de sig till Las Vegas? Tog de sig till Las Vegas?

Två helger i Texas, den delstat som inte bara avrättar flest av sina fångar, utan även snabbast! Aj aj aj!

2006-10-13T14:38:00.000-07:00

(Bild 1: Jag läxar upp David! Mr Bergstrom is always right. Josh i röd keps ser skyldig/förvånad ut.)

Jag har spenderat de två sista helgerna i Dallas vilket har varit riktigt kul (även om Texas är rätt speciellt i många fall)! Vi gjorde en hel del saker men mest minnesvärt är nog följande punkter:

Vi gick på Texas State Fair vilket är som ett stort nöjesfält med bilshower etc. Vi hade ryktesvägen hört talas om en amerikansk delikatess, som enligt sägen bara existerade på denna plats. Ladies and gentlemen, vi pratar om deep fried snickers. Tyvärr hittade vi den inte och fick nöjas oss med att äta en deep fried oreo cookie. Den var, hör och häpna, inte god. (Bild 2: Jag och Gregg spexar lös på IKEA)

Vi såg en crackwhore på vägen hem. Om någon går i Texas är de a) en crackwhore b) någon som ska nyttja en crackwhores tjänster.
Alla i Texas kör som galningar: vår förare Josh körde in en vägkon (tack vare en annan bil så klart), zickzackar den 4-filiga motorvägen i 120 km/h för att köra upp jämnsides med vår fiende, febrilt tutandes och giving him the finger. Succee!
Vårt besök på IKEA, där jag köpte en tub Kalleskaviar, trots att jag inte har ätit kaviar på 10 år. Tuben ligger just nu längst in i kylen. Jag funderar på att behandla fransmannens (som jag bor med) kläder med min svenska deliktaess nästa gång han snor något från mig.
Jag har nu officiellt glömt bort hur man lagar mat. Köket har nyttjats till fulla endast 4 gånger sedan jag kom hit. Nu mixar jag allt jag ska äta i min supermixer och dricker det. Fast vanligtvis äter jag ju ute så klart! USA! USA!

(Bild 3: Puh! Det är tur att de har sånna här skyltar så man kan känna sig lugn! Denna var utanför en nöjespark)

Övrigt:

Ni måste se "Thank you for smoking" som är en helt underbar film. Riktigt inspirerande!

Övrigt 2: Jag har även kommit på hur jag kan svara på kommentarer, vilket innebär att jag kan kommentera på just din kommentar. Internet är OTROLIGT ibland, OTROLIGT! va? Va? VA?

Best regards,
Mr Bergstrom

Dallas!

2006-09-29T16:14:00.000-07:00

Hej!

Nu sticker jag till Dallas i två dagar! Alla midterms är avklarande och det ser om betygen blir något att rama in! God bless america!

Här är två bilder på en av mina förebilder, JR från tv-serien Dallas.

Don't mess with TEXAS!

2006-09-26T06:59:00.000-07:00

Igår skrev jag två midterms som gick relativt bra, vi får se när jag får tillbaka dem. Det roliga var att professorn bad alla som inte kände sig 100 % säkra på att klara provet att lämna lokalen omgående. Sen sa han att ingen skulle bli nöjd med resultatet och inte bli ledsen om man failed. Efter de uppmuntrande orden satt vi igång! Yiiiaaahhh!

Annars har det varit rätt lungt, vi har spenderat flera kvällar med att spela X-Box System Linkvilket är riktigt skoj. Jag vill ha mer tips på bra X-Box spel!

Till helgen ska jag som sagt till Dallas där jag ska:

1. Skjuta med gevär
(Jag hoppas att man får skjuta med en sån här)

2. Åka till Six Flags, vilket är ett enormt nöjesfält.

Nu ska jag till skolan och plugga till mina sista två midterms!

Best regards,
Mr Bergström

Midterms coming up!

2006-09-21T09:18:00.000-07:00

"Idag regnar det...våta droppar från skyn faller sakta...sakta......ratata..taaaa."
Mr Bergstrom - allkonstnär

Äh, jag diskuterade poesi igår med en kompis och hon trodde bestämt att jag inte kunde producerarader av vackra ord. Ha! Hur svårt kan det vara? Som ett lysande exempel skapade jag precis meningen ovanför som beskriver hur det ser ut när jag tittar ut ur fönstret.

Nästa vecka har jag midterms i 4 av 4 möjliga kurser, vilket självklart är jätteroligt. Vem har till exempel inte funderat vad som händer med det kommersiella bankväsendet i USA när någon hittar en dollar i trädgården och stoppar in den på banken? Det hade i alla fall jag och finner därför stor njutning i studera detta fenomen. Stor njutning.

Meeeeeen, istället för att skriva om vad som händer nästa vecka vill jag skriva om vad som händer nästa helg! Jag ska äntligen besöka den amerikanska staten vars slogan än

"Dont't mess with...."

Vilken är staten? You guess, and I'll be back!

The Sweeds have spoken!

2006-09-17T14:31:00.000-07:00

Jag som hade börjat se mig som en politisk flykting ser nu ljuset i tunneln. Det finns ett Sverige att återvända till!

Tack för alla födelsedagshälsningar!

2006-09-14T09:48:00.000-07:00

Ahh, sweet 23! Nu börjar livet eller? Jag känner att jag lätt kommer att ha en kris vid 30 då ungdomens dagar är förbi. Det är ju helt sjukt egentligen, att man bara är ung en gång.

Hur som helst, för att bevara mitt babyrunda anlete så länge som möjligt firade vi min födelsedag på, you guessed it, ett hälsosamt steak house. Dagen till ära tog jag deras 1-pounder T-Bone steak med en bakad potatis fylld med smör och sour cream.

(Här är en bild där jag firar min senaste pokervinst, som egentligen var en förlust, men mina sinnen var bedövade av Amaretto och Dr Pepper.)

Jag har även upplevt mitt livs först bibelbattle! På väg hem från en lektion ser jag en arg folksamling som står och skriker åt en kille. Denna kille, som är medlem av någon kyrka, står och fördömer alla tjejer i kort kjol, alla som dricker, alla andras religioner etc. Sen kommer en annan kille och ställer frågor från biblen och när galning # 1 svarar, visar galning # 2 att galning # 1s ”logik” inte håller och att han är en sinner som oss alla andra! Addera en kille som har en domarutstyrsel och försöker få igång publiken. Efter tio minuter och inget spår efter blodvite gick jag hem. Tyvärr hade vi ingen dokumentationsapparat till vårt förfogande.

Här lite bilder från senaste matchen:

(The marching band: The Pride of Oklahoma värmer upp publiken!)

(Cheerleaders - inte så roligt)

Bring it on! That's what I'm talking about!

O-K-L-A-H-O-M-A ! ! !

Have a nice weekend,
Mr Bergstrom

Kort uppdatering

2006-09-10T17:20:00.000-07:00

Hej!

Anledningen till att jag inte har uppdaterat på ett tag är att jag, förgäves, väntat på en 1 GB stor fil med bilder och filmer! Tyvärr får ni vänta någon dag till!

Det blir en liten uppdatering istället:

Mr Bergstrom tittar på American Football…

Jag har i alla fall varit på två matcher nu, vilket har varit jätteroligt, vilket i sin tur var bra för att jag hade redan köpt säsongsbiljetter! Det är ca 90 000 på varje game day vilket skapar en otrolig stämning.

…brottas med en amerikan…

Efter matchen går vi ut på en bar och sedan vidare till en efterfest. På väg dit måste en av svenskarna gå på toa ala swedish style (på närmaste buske). Tråkigt nog hör han inte, eller vill inte höra, alla som skriker ”Do not go there! It is the presidents’ house!”, dvs universitetets big boss. En halv minut senare sitter han med handfängsel i en polisbil och får spendera natten där.

Till efterfesten kommer även en amerikansk kille som ingen egentligen känner eller tycker om. Hur som helst; någon spiller en drink på golvet, torkar upp den med en handduk. Amerikanen tar handduken och börjar snärta folk ”på skämt” och tar slutligen sikte på yours truly. Han träffar min arm. Jag ber honom inte göra det igen. Han gör det igen. Jag får snabba flashbacks från alla ultimate fighting matcher jag har sett och satsar på en clean rear naked chocke. En snabb fint och jag har mina armar runt hans hals, fäller honom och låser honom med benen. Han ger upp. Han blir sur på riktigt och vägrar skaka min hand, det var ju bara på skämt trots allt. Han frågar om jag wrestlar på riktigt, haha! RUN YOU FOOL….RUN!

… och blir kompis med en häst.

På labourday hängde jag med Linus, Kristofers och Evas host family. De skulle rida på hästar och det lät ju roligt. Jag blev hopparad med Sisqo, en fin och stark häst. Instruktören trodde jag var en van cowboy, då jag manövrerade hästen som att jag inte hade gjort något annat. Jag bad dem kalla mig Swedish Cowboy, men de vägrade. Jag försökte hetsa Sisqo till galopp vilket gick sådär.

Thank god it's Friday!

2006-09-01T11:56:00.000-07:00

Howdie ya'll!

Min andra skolvecka har precis nått sitt slut och jag tänkte erbjuda en liten summering av vad som har hänt under veckan. (Bild på campus ovanför)

Måndag:
Efter jag äntligen blivit kvitt alla symptom av over eating blir jag självklart förkyld. Varför? Jo, därför alla fransmän blev självklart infektera omedelbart när de landade på amerikansk mark. Sedan, smutsar ner allas lägenheter, låter de virusen använda deras späda kroppar som planting ground innan de skördar fler offer högre upp på näringskedjan, dvs: mig. Damn you grease monekys! (Bild nedanför: Tanten sov när jag gick på lunch och sov när jag gick till lektion)

Tisdag:
Vi ser film på Davids' (Erics kompis) storbilds-tv. Jag dricker forzen custard för fjärde dagen i rad. Frozen custard är antigen en av världens bästa uppfinningar. Det liknar glass, men har mer butter fat i sig och konstigt nog mindre kalorier än traditionell ice cream. Custarden mixas sedan med olika smaker och min favorit är hittills: Chunky Monkey (Banan och Chokladkaka).

Onsdag:
Jag har mitt första amerikanska prov och får 100% rätt. Mwhaha! Glad i hågen över min prestation går jag till min class i organisations teori. Som läxa ska vi ha läst en bok, som professorn kallade, provocerande. Den handlade bland annat om att man borde ge alla garanterat arbete dvs det skulle vara omöjligt för företag att sparka folk. Jag skrattade självklart åt detta stycke, men till min förvåning HÖLL MÅNGA AMERIKANER MED!!! Det var droppen! NU JÄVLAR! Med blodet kokande började jag förklara på broken english om grunderna i nationalekonomi och hur orimliga flera av bokens argument var. Ingen verkade hålla med.

Klassen: "Well, I mean...like...why should the people owning a company make som much money"

Jag tror inte det är sant. Jag tittar till höger, till vänster! Var är jag? Ryssland?

Kvällen avslutas på ett Casino och jag går 45% plus...9 dollar! Wohoo!

Torsdag:
Ser min första baseballmatch. Den var inte så jättebra. Höjdpunkten var när en maskot kastade ut varmkorvar i publiken. Trots att jag tacklade ner en barnfamilj och skjutsade iväg deras barnvagn ner för trapporna fick jag ingen korv :( Bummer.

Ikväll:
Jag ska strax iväg och spela lite beachvolleyball, sedan åker vi till en amerikansk restaurang som är experter på steaks, vilket rimmar med min nya diet: steak + sallad. Efter det blir det antaligen en frozen custards och poker night.

Pa skolan

2006-08-28T13:55:00.000-07:00

Hej!

Jag sitter pa skolan och vantar pa att min kurs i "Investments" ska borja. Lararna ar hitttils battre har an i Sverige, aven om det ar lite lekstuga har med alla sma quizzes och laxor. En instructor ar en galen professor som laser dorren tva minuter innan lektionen borjar och ger en minuspoang om man satter sig pa fel plats, haha, I like it! Mest for att han sa att jag verkade vara en bra student ( darfor jag tjatade in mig pa hans kurs, vilket inte var nagot problem da 20 % hoppade av efter forsta lektionen).

Vi var i Oklahoma City i helgen och skulle titta pa baseball, men det blev thunderstorms istallet och matchen stalldes in. Vi sag "Silent Hill" som substitut. Den var inte speciellt bra.

Intressant artikel:
Langre ar smartare

Bild: Price Hall - haer har jag mina lektioner

Welcome to Oklahoma City

2006-08-22T13:11:00.000-07:00

Som nybliven amerikan delar jag självklart inte bara deras filosofi och livsstil när det kommer till matvanor och nöjen utan även när det kommer till rätten av försvara sig själv. Hur kan jag vara en sann Okie (Oklahoma bo) om jag inte har ett vapen?

Men, hur ska DU Mr Bergstrom, kunna skaffa ett vapen när du

inte ens är registrerad i USA,
inte har någon Social Security Number
aldrig använt ett vapen (förutom på en militärbas i kommunistiska Kambodja)

Självklart behöver man inget av ovanstående, this ain't Sweden, och jag har faktiskt redan tittat på några intressanta gevär på Walmart, vilket är en amerikansk version av Ica Maxi. Jag skulle tippa på att jag äger mitt första gevär inom några veckor. Hm, vad tycker ni, single shot eller shotgun?

Förutom att titta på vapen har jag även besökt världens största t-rex, som sedan visade sig vara världens största kopia på hur man tror att världens största t-rex hade sett ut, som sedan visade sig vara den största kopian på en t-rex som man har faktiskt ställt ut. Den var stor hur som helst.

Jag har även upptäckt att min kropp inte riktigt har anpassat sig till den amerikanska dieten. Efter jag startade söndagen med att äta en härligt hamburgerlunch och 4 timmar senare en all-you-can-eat tallrik av mexikansk enchiladas dränkta i ost och sour cream gav mina inre organ, tillslut, upp. Natten präglades av vansinnesmardrömmar och krampattacker. Under gårdagen kunde jag endast konsumera ett fåtal bananer och kopiösa mängder vatten. Med andra ord: It was all worth it!

Det är föressten jättekul med alla mail och kommentarer!

Här lite bilder:

(Jag vid Oklahoma City Memorial)

(Mr Bergstrom [Fortfarande inte medveten om vad som händer i hans mage], Eric, svenskarna Eva och Martina vid Oklahoma City Memorial)

(Eric och jag efter en kvart i våra massagestolar. OBS Lägg märke till expeditens ansiktsutryck! Stolens pris: $ 5000)

O'er the land of the free and the home of the brave...

2006-08-18T06:57:00.000-07:00

De senaste två dagarna har varit fyllda med information från skolan, där de tappert försökt att få oss förstå hur det fungerar i USA. Vi har till exempel fått information om hur man använder ett bankkonto (man ska inte ta ut mer pengar än man har), att man inte ska sex full, hur man klär sig för en arbetsintervju (Tyvärr får ju ändå ingen av oss jobba). Det har med andra ord varit otroligt tråkigt, men jag antar att de måste ha en introduction för alla som inte kommer från ett västerländsksamhälle. Självklart visade jag att jag redan förstod allting genom att leverera en cocktail av skratt och suckar.

Föreläsare: So, in order for you to not get an overdraft fee, you need to keep track of your account balance.

Mr Bergstrom: HAHA! THIS IS SOOOOO EASY, BACK IN SWEDEN I WORK AT A BANK AND I ALREADY KNOW THIS. YOU MUST BE FROM A STUPID COUNTRY NOT TO KNOW THIS, IT IS SOOOO EASY!!!

Totalt så är det ungefär sju personer från fosterlandet och jag umgås med fyra av dem. Lustigt nog är alla vi blonda och de andra svenskarna är de inte. Britterna frågade om det var ett medvetet val.

Vi gick även på den officiella universitetsöppningen och vår president, som har varit senator, höll ett otroligt bra tal som bland annat handlade om att man bör se värden och sprida förståelse för den amerikanska livsstilen. Han avslutade med att retoriskt fråga vad studenterna personligen skulle göra för att se till att USA kommer vara en världsspelare även om 30 år. När hör man ett liknande tal i Sverige? Det var hur som helst ett av de bästa talen jag hört. Jag blev tårögd när vi sjöng den amerikanska nationalsången, och när jag förstod att alla var vända mot den amerikanska flaggan kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar!

God bless america!

Lite kul fakta om OU (Oklahoma University) är att de senaste tio åren har de byggt för 1 miljard dollar på campus. Var tionde freshman (år 1) tillhör top 1% av de bästa studenterna i USA. Deras första football coach kom från Harvard och har vunnit Pulitzerpriset i Intellektuell Historia.

I walk among great men.

Kind regards,

Mr Bergstrom

Norman, Oklahoma Baby!

2006-08-15T21:08:00.000-07:00

Hej!

Jag har precis, något jetlaggad (har alltid velat skriva det), lämnat mina Ralph Lauren-lakan (som visserligen var riktigt billiga) och äter en blueberry bagel med cream cheese! Helt galet! Sånt gör man bara inte i Sverige, eller?

Sen jag landade Måndag kväll har jag haft fullt upp med att äta, fixa boende, kurser och äta igen. Maten är otroligt god, man får free refill på dricka och man betalar sällan över 70 kr. När jag frågade om det var vanligt med matlådor på universitetet började min nyfunne amerikanska vän skratta.

”This is america my friend! Everything is possible!”

Jag vet inte riktigt vad han menade med det, men det känns bra. Viktor gillar det amerikanska konceptet. Nu har jag ju visserligen bara varit i USA i två dagar och bara sett det relativt rika Norman, som ligger en dryg halvtimme utanför Oklahoma City. Skolan är riktigt fin och jag ser framemot nästa vecka när kurserna börjar. Förhoppningsvis kommer jag att få läsa ”rätt” kurser.

Just nu hänger jag med en amerikansk kille, Eric, som har pluggat i Linköping som agerar personal driver och kultur coach och en svensk tjej som pluggar i norrköping. Vi kommer att träffa alla andra exchange students senare idag vilket kommer att bli kul. Även om jag inte riktigt tycker det är så roligt att prata högstadie-engelska.

En vanlig konversation med en exchange student ter sig vanligtvis på följande sätt:

Jag: Hi, my name is Mr Bergstrom, soon to be a powerful business exec.
De: Heeellooo
De: Where are you from?
Jag: I am not from Germany you fucking idiot!
De: I never sai…
Jag: WHY WHY WHY DO YOU THINK THAT? I AM FROM SWEDEN, HOME OF THE MIGHTY VIKINGS AND GOOD MUSIC LIKE “BOTEN ANNA”.

Best regards,

Mr Bergstrom

AMERICA - FUCK YEAH

2006-07-20T05:47:00.000-07:00

Denna blogg kommer att aktiveras i och med min USA resa som sker den 14:e aug.